Jag är stolt över att vi har ett av landets färgstarkaste och största musikhus i Gävle, unikt i sitt slag. Det gör ont att veta pengarna knappt räcker och att personalen kämpar. Så ser det ut på många av studieförbunden runt om hela landet. Det är civilkurage. Men det är inte ett ansvar som ska vila så tungt på enskildas axlar. Självklart ska samhället stötta studieförbunden så de kan bedriva verksamhet under rimliga förutsättningar!
Högerns neddragningar i studieförbunden med 500 miljoner kronor är skamligt. Det är pengar som tillhör oss alla, våra barn, våra äldre. Pengar som ska möjliggöra att vi kan samlas, utvecklas och låta våra röster höras.
Det är ingen slump att just studieförbunden, själva infrastrukturen i vår demokrati, hamnar i skottlinjen för nuvarande styre. De har alltid velat begränsa folkets möjligheter att organisera sig.
När arbetarrörelsen växte fram i slutet av 1800-talet var det inte givet att människor skulle få samlas. Men folket höll sina möten i skymundan trots överhetens motstånd. Folkrörelserna som växte fram då är grunden för vår demokrati. Inte minst i bruksorter som Hofors, Sandviken och Ljusne. Arbetare satt i studiecirklar efter jobbet, diskuterade samhällsfrågor, rättigheter och fackliga avtal. Människor kunde stå upp tillsammans.
En femtedel av studieförbundens verksamhet och 55 000 arrangemang har försvunnit. Replokaler tystnar, studiecirklar försvinner och mötesrum släcks. Det är historielöst att montera ned strukturen som en gång möjliggjorde vår demokratiutveckling.
Jag vill leva i ett levande och fritt samhälle där människor möts i cirklar, replokaler, föreningslokaler och bygdegårdar. Där utveckling och kreativitet driver samhället framåt. Jag vill leva i ett samhälle där alla, oavsett om de är priviligierade eller ej, har möjlighet att skapa, bilda sig, samlas och göra sin röst hörd.
Gävleborg behöver inte färre mötesplatser. Vi behöver fler!
