Tyvärr så tycks det som vi går åt fel håll på många plan, vården bolagiseras och centraliseras och kollektivtrafiken fokuseras till tätorterna. Det har till och med gått så långt att de som styr hellre har ett biljettkontor i länets största stad än att hålla busslinjer öppna på landsbygden.
Den gångna jul och nyårshelgen har tydligt visat vilka problem och utmaningar vi står inför i Gävleborg, stormar och snö har gjort att tusentals Gävleborgare har stått utan el och värme och snön har gjort att man inte kunnat ta sig till affären för att köpa det man behöver för sin dagliga överlevnad. I vårt land och vårt län borde politiken arbeta för att utjämna skillnader, kompensera för brister och se till att alla har möjlighet till ett gott liv oavsett var man bor.
Hela den regionala verksamheten tycks enligt dem som styr vara utformad för att spara eller tjäna pengar istället för att finnas till för människors behov.
Är det verkligen rimligt att våra gemensamma resurser fördelas på det här sättet?
Man jobbar alltså från högerkonservativt håll på att forma ett A och ett B-lag i vårt län. Där A-laget finns i städerna med ett stort utbud av samhällsservice, kommunikationer och ett rikt kulturutbud. Samtidigt som B-laget på landsbygden själva måste ta sig till städerna för att få ta del av kultur, vård och samhällsservice. I den modellen finansierar skattepengar urbant liv, där goda förutsättningar redan finns. På landsbygden får den som ”väljer att bosätta sig” skylla sig själv.
Är det rimligt att busslinjer dras in på landsbygden när det samtidigt går mängder av stadsbussar korta sträckor inne i städerna?
Att hälsocentralerna i de mindre orterna riskerar att stänga ner på grund av att de inte går med vinst?
Eller att centralisera beroendemottagningarna så människor måste åka flera mil från hemorten för att få hjälp?
Detta samtidigt som man hela tiden pratar om att hela länet skall leva. Alltså man säger en sak och gör en annan.
Nej, det här är inte rimligt. Det här är resultatet av det högerkonservativa styrets politik som bara gynnar dem som redan har och utarmar dem som behöver stöd.
Det är dags för förändring i Gävleborg, innan orättvisor och ojämlikhet cementeras, landsbygden utarmas och människor tvingas flytta därifrån.
