När jag ser det som händer i min stadsdel, i min stad och i mitt land fylls jag av sorg och vrede. Det är något som är trasigt i Sverige. De som sitter vid makten ser inte längre människor. De ser oss som ”vi och dem.”
För att göra sina bundsförvanter nöjda och säkerställa sin tillgång till makt så gör de våld på ideal de tidigare hyllat och predikat. Liberaler och kristdemokrater står vid sidan och hejar på när barn skiljs från föräldrar och utvisas till land som de inte kommer ihåg.
Genom att gömma sig bakom uttryck som ”reglerad invandring” och ”bekämpa gängkriminaliteten” skickar man unga välutbildade människor, Sveriges framtid, som Zaina från Sätra i Gävle, till ett okänt öde i okänt land. Hon anses inte längre ha anledning att stanna trots att hon bott 14 av sina 23 år här. Trots att hennes mamma och hennes minderårige bror fått permanent uppehållstillstånd.
Migrationsverket skriver så här i hennes utvisningsbeslut:
”Det är en sammantagen bedömning av dina personliga omständigheter, särskilt hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situationen i hemlandet. Migrationsverket bedömer att du har ett privat- och familjeliv som skyddas av artikel 8 i Europakonventionen. Ett beslut om utvisning skulle utgöra ett ingrepp i dina rättigheter. Det finns dock inget som tyder på att din rätt bör väga tyngre än statens intresse av att upprätthålla en reglerad invandring.”
Det här gäller alltså en ung kvinna som gått i svensk grundskola, följt av teknikprogrammet på gymnasiet och som sedan studerat vid högskolan. I väntan på att hitta jobb med det hon utbildat sig till är hon anställd på en skola. Hon spelar volleyboll, är idrottsledare och en förebild för unga tjejer i en stadsdel som har stora problem med utanförskap och kriminalitet.
Vi lever i ett rikt land med stark välfärd där de flesta har möjlighet att leva väl och där regeringen kan låna pengar för att sänka skatten. Ett land där vi tagit hand om varandra, där jämlikhet varit ett ledord.
Men för dem som inte är födda här håller Sverige på att förvandlas till en plats där man inte längre är välkommen. Drygt hundra år av solidaritet har lagts åt sidan till förmån för ”statens intresse av att upprätthålla en reglerad invandring.”
Det här måste få ett slut. Vi har chansen i september. Då kan vi se till att de som drivit igenom detta kastas ut från maktens korridorer och medmänskligheten får en plats igen.
