Nedläggningshotet mot beroendemottagningarna i Hälsingland oroar Jenny Jernberg, Söderhamn. För att beroendevården ska fungera måste den finnas nära. Annars riskerar fler instanser att belastas, anhöriga drabbas och människor med beroendesjukdom att i värsta fall dö.
Jenny Jernberg känner oro inför framtiden. Hon har arbetat som alkohol- och drogterapeut i 18 år och har bred erfarenhet av behandlingsarbete med både unga och äldre. Just nu är hon anställd vid Sjövillan, ett HVB-hem som drivs av Söderhamns kommun. Efter en försiktigt positiv trend de senaste åren med färre dödsfall väntar nu förändringar inom beroendevården som kan få katastrofala följder enligt henne.
– För tio år sedan hade vi en kris med många unga som dog. Nu kommer vi troligtvis få den ökningen igen, säger hon.
Anledningen till oron är att det finns långtgående planer på att stänga beroendemottagningarna i Söderhamn, Ljusdal och Hudiksvall. Enligt ett förslag från Region Gävleborg ska istället en ny mottagning öppna någonstans i Hälsingland dit alla förväntas åka. Initialt var Iggesund påtänkt, men i dagsläget är det oklart var den ska placeras. Även Sjövillan där Jenny arbetar ska läggas ner.
Att förvänta sig att människor i djup kris kan ta buss eller tåg till en annan kommun är omöjligt enligt Jenny.
– Personen kan vara påverkad av droger, alkohol eller ha svår abstinens. Många har psykisk ohälsa, inga pengar och svårt att planera. Motivationen att söka hjälp kan också vara väldigt flyktig och gå förlorad om det blir för stora hinder.
Att en beroendemottagning finns nära är därför avgörande.
– De senaste månaderna har vi försökt få det att fungera utan beroendemottagning i Söderhamn. Det har varit sommarstängt, vilket har lett till högre belastning på personal från andra instanser som försökt få iväg hjälpsökande till Bollnäs och Hudiksvall. Detta för att undvika självmordsförsök och inläggningar på psykiatrin, till exempel. Även personer som redan beviljats behandlingsinsats och behöver följas upp efter exempelvis abstinensvård har haft det tufft, säger Jenny.
Om beroendemottagningarna försvinner kommer trycket på ambulansen, polisen, socialtjänsten, akutmottagningarna och psykiatrin öka. Men framför allt kommer människor, unga som äldre, falla djupare in i missbruk, menar hon.
Vad krävs för att beroendevården ska fungera väl och behandlingar lyckas?
– Först och främst måste det vara låga trösklar och snabba vägar in. Den samverkan man haft hittills mellan region och kommun är också guld värd. Utan den vet jag inte hur det ska gå, säger Jenny.
När någon vill söka hjälp för sitt beroende gäller det att ha förutsättningar för att agera fort.
– Snabb hjälp är extra viktigt för unga. Runt unga snurrar allt fort. Ofta finns trauman i bakgrunden, skadade relationer och ingen sysselsättning. Ibland kan familj, skola och fritidsaktiviteter fortfarande finnas kvar, och kan man få tag i dessa så kan spiralen brytas helt.
Många söker hjälp mer än en gång. Återfall är en del av beroendesjukdomens natur. Vanligen handlar första gången om att så ett frö, ge hopp och kunskap, förklarar Jenny.
– Det krävs tålamod och resurser. Man måste ge många chanser. Tar man bort beroendemottagningarna som är dörren in och nyckeln till förändring kommer den möjligheten försvinna och fler kommer att dö.
Runt en person med beroende finns också anhöriga som drabbas. Det kan vara föräldrar, syskon och vänner. Många gånger har beroendesjuka också barn.
– Att vi kan hjälpa deras föräldrar handlar om deras liv och framtid också. Jag oroar mig för vad som ska hända de närmsta åren, hur det ska gå. Vi kan bara inte överge dem som behöver hjälp allra mest, säger Jenny Jernberg.
