För att få hjälp i samband med klimakteriet måste många vända sig till privata dyra vårdgivare idag enligt Anna Rindegren, som lyssnat till och samlat in berättelser från kvinnor i Gävleborg. Själv har hon drabbats och fått antidepressiv medicin utskriven trots att orsaken var klimakteriet och har kunnat avhjälpas med adekvat behandling.
När Anna Rindegren för några år sedan fick värk i kroppen och oförklarlig trötthet skrev hon en så kallade egenvårdsremiss till kvinnokliniken. Hon hade läst en del om vad som händer i kroppen under klimakteriet och kopplade ihop symtomen med det. Kvinnokliniken ansåg att Anna skulle utredas i primärvården och skickade henne till hälsocentralen.
– Där tolkade de mina problem som utmattning. Jag fick antidepressiv medicin utskriven och jag tog det under en period utan att det blev bättre.
Anna hade också börjat få sömnproblem och mådde allmänt sämre. Tiden gick och det blev ohållbart. Hon vände sig till en privat mottagning som är specialiserad på klimakteriet. Där fick Anna gehör direkt och som hon upplever det, adekvat behandling.
– Varje besök kostade runt 1 000 kronor. Det är inte rättvist att man bara kan få den hjälpen om man har råd, säger Anna, som är kritisk till den oförståelse hon upplevde att hon möttes av i den offentliga vården.
Anna började engagera sig i frågan eftersom hon hört många liknande vittnesmål från andra kvinnor i Gävleborg.
– Många hade som jag fått antidepressiva och var sjukskrivna på grund av depression. Andra hade fått sömnmediciner och vissa var helt förstörda av starka värktabletter, säger hon.
Det blev startskottet för en insamling av berättelser från drabbade som Anna sedan använde som underlag när hon skickade ett mejl till de styrande politikerna i regionen. Efter detta har bristerna i klimakterievården belysts i media då Anna intervjuats i både radio och tidningar. Det politiska styret har nu lovat en ny digital klimakteriemottagning.
– Det kommer tyvärr inte att hjälpa. Om man inte vet att exempelvis ens värk beror på klimakteriet kommer man ju inte söka klimakterievård överhuvudtaget. Man kommer ringa sin hälsocentral, och där kommer de troligtvis att hantera det som värk och inget mer. Det behövs mer kunskap om klimakteriet både hos kvinnor själva och i vården om det ska bli någon skillnad.
Anna är en driven person som engagerar sig när det handlar om orättvisor. Under förra året startade hon studiecirklar om klimakteriet via ABF i Ljusdal som blev fullsatta. Hon mår själv bra idag, men många andra kämpar fortfarande med att bli tagna på allvar. Att träffas, bilda sig och stötta varandra är viktigt för att kunna bidra till förändring.
– De problem som kommer med klimakteriet är inte något som ska uthärdas bara för att det är ”naturligt.” Det finns hjälp att få och alla kvinnor har rätt till det, inte bara de som har råd. Det ska inte vara en klassfråga att må bra i klimakteriet, säger Anna Rindegren.
