Beroendesjukdomen höll på att kosta Åke Olsson, 44, livet. För strax över ett år sedan gjorde han ett andra försök att sluta med alkohol och droger. Med stöd från beroendemottagningen i Ljusdal lever han ett nyktert liv idag.
– Utan den hjälpen hade jag inte suttit här idag, säger han.
Men det var någonting annat som fick honom att kapitulera.
Mycket har förändrats för Åke Olsson, 44, från Färila. Och det snabbt, som det gör efter en lyckad behandling. Just nu håller han på och ställer livet till rätta efter 30 års missbruk.
– Vem är jag utan alkoholen? Hur ska jag hantera motgångar när jag har slutat tycka synd om mig själv? Det är sådant jag fått jobba med, säger han.
Åke var bara 13 år när han började dricka. Redan första gången blev han fast.
– Allt kändes så bra när jag var påverkad. Ganska snabbt insåg jag att jag inte mådde bra annars, när jag var nykter, säger han.
Det blev varje helg. Ibland oftare. I bakgrunden fanns en ångest som Åke inte satt ord på förrän i vuxen ålder.
– Jag var en sökare och letade efter ”någonting annat” hela tiden. Det var destruktivt och hjälper sällan när problemet sitter inuti.
I gymnasiet började Åke umgås med ett nytt kompisgäng. Med dem började kriminaliteten. De gjorde inbrott i konkursbon, stal och sålde grejer.
– Plötsligt var jag någon. Det var egentligen allt jag ville.
Parallellt fortsatte vardagen. Efter studenten fick Åke jobb och blev några år senare pappa till en son. Drickandet pågick alltjämt, men var något han hade kontroll över, trodde han då. Det skulle snart visa sig att det kunde eskalera snabbt.
2019 hade Åke ett krävande jobb med många timmars fysiskt arbete. En kollega som brukade ta amfetamin för att orka erbjöd honom att testa.
– Känslan går inte att beskriva. Det som varit rörigt i huvudet blev bortblåst. Allt kändes solklart och välorganiserat. Det var omöjligt att inte fastna, säger han.
Efter det var Åke ständigt påverkad. Han tänker själv att det nog inte märktes så mycket. Ingen sa något eller frågade hur det var med honom.
– Jag mådde bra i början och drack mindre. Men jag glömmer aldrig första gången jag fick svår abstinens. Jag tittade mig i spegeln och den jag såg var ingen jag kände igen. Den dagen var fruktansvärd.
Åke bestämde sig för att sluta och ringde beroendemottagningen i Ljusdal. Han fick komma samma dag. Det blev behandling med hedagsbesök fem dagar i veckan i tre månaders tid. En jobbig process att ta sig igenom.
– Allt var förknippat med alkohol. Skulle jag fiska, ja, då skulle jag dricka. Vad jag än gjorde så var det alkohol. Alla vänner drack och jag blev tvungen att säga upp kontakten med de flesta. Även dem jag kände starkt för.
Sociala medier tog Åke också bort. Hela hans identitet var uppbyggd kring missbruket och när han slutade kände han sig tom och visste inte vem han var.
– Självförtroende har jag haft så det räcker och blir över, men självkänslan har varit låg. Den bekräftelse man får när man missbrukar är falsk. Man tror att man är någon men i själva verket är man bara en spelbricka. Man är ingen.
Efter behandlingen började Åke gå på möten med andra nyktra beroendepersoner. Han började äta bra. Sköta om sig själv. Vara i naturen. Men innerst inne visste han att han inte var redo. Att han skulle börja igen.
Återfallet kom efter ett och ett halvt år. Det var amfetamin och det hände på samma ställe som första gången, på jobbet.
– Jag hade känt mig irriterad, trött, letade fel. Som ett offer för omständigheterna, var negativ och missunnsam. Det här orkar jag inte tänkte jag, säger Åke.
Direkt efter att han köpt drogerna ångrade han sig, men han tog dem ändå. Den här gången gick det snabbt utför. Han fick inte samma effekt och började blanda med annat. Inget hjälpte, ångesten var kvar och han blev paranoid. Han förlorade vårdnaden om sin son, kylskåpet gapade tomt och han blev av med strömmen hemma.
– Alla medberoende lämnade mig, det fanns ingen tillit kvar och jag blev ensam. Jag hade kastat bort allting.
Så kom den dagen då allt skulle förändras.
Polisen knackar på hos Åke och gör en husrannsakan. De hittar en mindre mängd narkotika och tar honom till Ljusdal för blodprov.
– Det var så förnedrande men helt underbart. Polisen hade haft koll på mig och jag fick hjälp att kapitulera. Jag klarade inte det själv. Allt jag ville var förändring. Det var så jäkla skönt.
Åke ringer sedan vården och får börja om med behandlingen. Han söker hjälp hos socialtjänsten för att klara ekonomin. Nu är han redo.
– Jag började fundera på vem jag är och vem jag vill vara. Jag har ljugit, manipulerat och varit självisk hela mitt liv. När jag började vara ärlig mot mig själv och andra så började jag må bra.
Idag, ett år senare, har Åke startat eget företag och fått kontakt med sin son.
– Det finns en mening med allt, jag ser det nu. Nu värdesätter jag mitt liv och jag gör inte längre illa andra.
Runt varje missbrukare finns ett tiotal andra som drabbas. Barn, vänner, arbetskamrater och anhöriga. Beroende leder till våld i relationer, självmord, överdoser, kriminalitet och anhörigas sjukskrivningar, förklarar Åke.
– Ofta tänker folk inte på det och tycker att missbrukare ska lösa sina problem själva.
Tacksamheten för stödet han själv fått är stor och han delar gärna med sig av sina erfarenheter om det kan hjälpa någon. Han är bland annat aktiv i föreningen ”Häng med oss” i Ljusdal som stöttar människor som har det svårt och han jobbar extra på behandlingshemmet Lindalen.
– Jag är inte unik. Det jag har gått igenom delar jag med många andra. Jag vet också att utan den hjälp jag själv fått hade jag antagligen förolyckat mig själv och inte suttit här idag, säger Åke Olsson.
