Det var aldrig bara en nedläggning. När beslutet togs 2023 om att lägga ned folkhögskolefilialen i Söderhamn var det många som försökte säga just det. Att det handlade om något större.
Vi var många som varnade. Vi visste vad filialen betydde för unga med svåra skolgångar, för vuxna som kämpade sig tillbaka, för föräldrar som tagit steg mot utbildning och arbete just där.
Men beslutet drevs igenom. ”Filialen fyller idag inget större behov”, sa Frida Stål (M), ordförande för kultur- och kompetensnämnden i Region Gävleborg. Detta trots stort antal som inte går ut grund- och gymnasieskola med fullständiga betyg och hög arbetslöshet bland unga vuxna. “Fyra mil till Bollnäs, linje 100 går flera gånger om dagen”, sades det.
Ingen som låg bakom nedläggningen hade tänkt på att många av deltagarna bodde utanför stan och hade barn på dagis. En förutsättning för för att kunna studera var att skolan fanns nära. Ingen brydde sig heller om hur det känns att leva med social fobi eller att resa med ångest som konstant följeslagare.
I Söderhamn hade filialen blivit mer än en skola. Där fanns trygghet och där erbjöds en framtid. Deltagare byggde självkänsla och tillit. Den var också en viktig del av kommunens utbildningsstruktur, arbetsmarknadspolitik och sociala arbete. Många förändrade sina liv och sökte vidare till högre utbildning och arbete.
Skolan stängdes inte ner grund av dåliga resultat. Inte på grund av bristande efterfrågan. Utan för att det fanns en annan politisk prioritering som går ut på begränsa och försvåra folkbildning. Ett högerstyre som inte vill satsa på den här målgruppen.
Många har förlorat en chans de inte får tillbaka. Det är en förlust. Inte bara för dem som drabbats direkt, utan för hela länet.
